Del 2
Fortsättning del 2
Barnläkaren som medverkade vid nedflygningen av Alexander skickar dock en bild till oss som visar att de kommit fram och att allt gått väl. Både jag och Magnus somnar jätte snabbt den natten av ren utmattning både fysiskt och mentalt.
Klockan 05.00 ringer våra larm! Det är dags att stiga upp och göra sig i ordning innan taxin kommer och hämtar oss för avfärd till Östersunds flygplats! Och jag som hatar att flyga, jag har inte suttit i ett flygplan på 10 år, och sist jag flög så hade jag sådan otrolig panik och tårarna sprutade åt alla håll och kanter och jag satt som paralyserad i stolen och kunde inte röra mig! hur skulle det gå den här gången? Vi kom upp på flygplatsen och checkade in bagaget o ch gick genom säkerhetskontrollen för att sedan ta en snabbfika i cafeterian. Till min stora förskräckelse ser jag att det är ett flygplan med synliga propellrar som vi ska flyga med! jag som allltid sagt att jag aldrig mot någon som helst förmodan skulle sätta mig i ett sådant plan! Men alla sådana skräckskänslor är nu som bortblåsta,enda oro och förtvivlan som fanns i mitt huvud vid detta tillfälle var hur kommer det att gå för Alexander. Både start och landning såväl ösd-sthlm sthlm-malmö inga som helst problem, jag vill som sagt enbart komma fram och lägga mina händer över mitt barn.
Äntligen är vi framme vid Lunds universitets sjukhus. Det var en otrolig lättnad att få kliva in på neonatala barn intensiven! Vi blir varmt välkommna av receptionisten och blir direkt hänvisar oss in till Alexanders rum! Alexander ligger på en liten sal där man vårdar ett barn till. Men varje barn har en egen vårdare i form av barnsjuksköterska,eller den kompetens som barnet specifikt kräver! otroligt skönt att veta att dessa små pyren enbart får det allra bästa. Vi får hälsa på en trevlig Tjej som kommer att bli våran (kontaktperson så länge som Alexander skulle befinna sig på sjukhuset! "Therese Olsson" Är verkligen en person som passar att jobba både med små barn och vuxna i kris! Jag och Magnus är väldigt tacksamma att vi blev tilldelad just henne.
Alexander har i allafall fått ta bort de nålar som han hade innanför skinnet i skallen i Östersund, och man har nu istället satt elektroder fastsatta med klister. Under vår resa ner till Lund hade man gjort en CT röntgen på honom! Och den påvisade att det inte längre handlade om en förträngning i Aortan som man tidigare hade trott dygnet innan, det visade sig nu att han hade en blodpropp i Aortan, alltså kunde man inte bara operera längre som man tidigare trott och sedan skulle det vara bra! Men för att se vidare utbreddning i kärlen var man tvungen att gå vidare och göra en skikt röntgen på alla kärl som syresätter övre delen av kroppen, man måste även göra nytt UL på hjärnan för att se hur blödningarna och propparna påverkat hjärnan nu efter några dagar!! När man får dessa besked känns allt bara så hopplöst!! man vill bara ta med sig barnet och rymma från allt!! och låtsas som ingenting, man tror och hoppas att man drömmer den vedervärdigaste dröm man någonsin drömt och att man snart vaknar och ligger där tjock hög-gravid med ett friskt barn hemma i sängen! Men så är ju inte fallet, det enda man kan göra nu är att om vartannat bryta ihop och komma igen sig i etapper.
Dagen efter får vi nya besked efter både magnet röntgen och skikt röntgen! Alexander har blodproppar både i Stora kroppspulsådern "Aortan" Och i stora halsvenen, samt proppar och blödningar i hjärnan!! Man vågar inte behandla med propplösande medel så länge som han har kvar blödningar i hjärnan, och pga av sin stora medicinska problematik dvs blodpropparna har detta tillstånd släckt i princip hela hans hjärna, dvs nästan bara de basala delarna fungerar problemfritt, hans hjärna har blivit hårt utsatt av syrebrist. Skräcken var total!!! Detta betyder i det stora hela att det mest humana för Alexander är att sluta behandla honom med mediciner, och ta bort såkallade livsuppehållande medel, dvs cpap och respirator för att sedan invänta att han somnar in i "bästa" fall, ibland händer det att barnet fortsätter på egen hand att leva, men vilket liv får man då? om man nu kräver maskiner som lever åt dig så att säga.
Vi kommer överens med 3 st överläkare att det bästa för våran lilla kille är att låta naturen ha sin naturliga gång, Är det meningen att våran ängel ska stanna kvar på jorden överlever han, är det meningen att han ska lämna detta jordeliv somnar han in. Det är en fruktansvärd sjuk och skruvad situation som man nu hamnat i! detta är något man aldrig kan tänka sig att man skulle hamna i!! Herregud jag nyförlöst mamma med ett barn som jag älskar så mycket men inte får behålla!! Nu går vi här nere 100 mil hemifrån och bestämmer vilken tid vårat barn ska dö!!!
Något som är viktigt för oss är att Alexander får döpas av en präst innan man gör någon åtgärd alls! Även om jag inte tror specifikt på "Gud" En farbror som sitter på ett moln och bestämmer över liv och död, så känns det ändå viktigt för själen att han fått sitt fullständiga namn i "Faderns,sonens, och den heliga andes namn" Dopet har alltid varit en viktig milstolpe i livet.
Kl 11.00 på fredagen den 13/6 Döps vår lilla pojke Till Alexander Bo Emmanuel Lantz
Vi dop i regel ska man gråta av lycka! Att man får namnge sitt älskade barn som man skall vårda tills att denne är redo att ge sig av på egen hand i livet!! Jag grät!! Jag grät floder på Alexanders Dop, men inte av vetskapen att jag skulle få ha honom kvar i livet, utan att jag visste att min perfekta pojke snart skulle lämna oss! ändå kunde jag känna lycka över att vi blivit tilldelad en jätte fin kvinnlig präst som gjorde Alexanders dop till någonting väldigt vackert.
Klockan 14.10 väljer vi att avsluta alla livsuppehållande åtgärder!! Man drar ur respiratorn, och nu är det Upp till ödet och Alexanders kropp som väljer hans öde! Samtidigt som jag känner total panik och skräck känns det ändå skönt på något sätt att veta att detta är för hans eget bästa.
Läkare var helt säker på att Alexander inte skulle leva utan hjälp mer än två tvimmar efter avslut av behandling! Men Alexander var verkligen en kille med stor livsvilja och starkt hjärta!!
Fortsättning följer i del 3
